Mitt liv i Berlin är underbart. För bra för att skriva ner i en blogg. Kanske för galet för att människor som inte lever det ska första. Jag lever inte farligt, jag lever äntligen som jag vill leva! Men tyvärr blir människor jag bryr mig om ledsna ibland. Jag har ingen lust att förklara mig för personer som dömer mig efter det de läser i en halvdant skriven blogg.
Jag är jag, mer än nagansin! Vill ni veta av mig; mejla. Vill ni veta hur jag lever, hur jag tänker; fraga.
Har fatt nog av bloggen.
tack för mig
2